MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Det där med studenten har skrämt skiten ur mig från tid till otid.
Fått mig att oroa mig för framtiden.

Gett mig ångest av att tryggheten jag känt i tretton år börjar tyna ut.

Vetskapen av att jag inom loppet av fyra dagar måste växa upp och börja ta ansvar.

Men vid närmare eftertanke, så kan jag inte vänta. Om fyra dagar startar vi ett nytt liv fyllt av skratt så som tårar, möjligheter & omöjligheter, möten med nya människor, upptäckter av spännande platser och en hel del äventyr.

Men innan dess har vi en underbar sommar att gå till mötes.

Du & jag Sanna, med trevligt sällskap givetvis.

Can't wait!


J

Det var ett kök med grekiska skulpturer. 
Idylliskt och bohemsikt. 
Det blev dags för förrätt.
Där och då kändes det helt rätt.
Men en olycka sker så lätt.    

Till somligas glädje, till andras förtret, fövandlades det till ett kök inte fullt så bohemsikt längre.

Undra bara hur det blir med huvudrätten? Eller går vi kanske direkt på desserten?

S

Jag läser bokens sista sida.

Jag vill inte att den ska ta slut.

En sida till, bara en till.

Men det finns ingen mer.

Inte ens en epilog.

Plötsligt kommer den bara ta slut.

Just precis när den är som bäst.

Snart kommer den att slås igen för sista gången och ställas in i hyllan för att samla damm.

Men faktum är att det finns en uppföljare.
Men vad den handlar om, har jag ingen aning om.
Det får framtiden utvisa.


S

Sex dagar hade gått utan jag varken sett, hört eller känt dig.

Sex dagar, och du började sakta suddas ut ur tankarna.

Fem sekunder av din närvaro och bilden var plötsligt kristallklar igen.

Din blick. Din röst. Ditt sätt att föra dig. Din närvaro. Du.

Nu förstår jag hur mycket jag kommer sakna dig när allt detta är över.

Du må vara frånvarande i vardagen, men alltid närvarande i mitt hjärta.

På återseende.

J

Det kanske kändes rätt för två år sedan.

Ja, för ett år sedan också.

Men nu ser man tillbaka på åren som gått, och tänker;  

Var detta verkligen rätt?

Var det här jag hörde hemma?

Eller skulle jag ha passat bättre där?

Jag säger inte att detta är bortkastade år.

Absolut inte.

Men tre år av genuin lycka -  

Nej.

S

Vi var på bal häromdagen.

Vi hade trevligt häromdagen.

Vi hade ännu trevligare häromdagen häromdagen, men det förtäljer inte historien.

London gör mig hel.

London gör mig glad.

I London var jag inte längre tjejen med alla klänningarna.

I London var jag inte längre tjejen med det sämsta pigmentet.

I London var jag inte längre tjejen med det konstiga namnet.

I London var jag Jag. I London var jag Julie.

Jag saknar mig. Jag saknar Julie. Jag saknar London.

Ta mig till London, för jag hör inte hemma här.

Låt mig vandra på gatorna i ett hav av människor.  

Låt mig se livet med andra ögon.
Låt mig tänka tillbaka på er med ett leende på läpparna.

Ta mig till London, för jag hör inte hemma här.


J

Hans namn var Alexander.
ALEEEEXAAAAAAAANDERRRR!
Jag tror jag dör.
Kanske inte. 
Men ändå.. 

ALEEEEXAAAAAAAANDERRRR.
Nej, nu ska jag sova.


J

Dagens aktivitet,
möla godis till toner från Razorlight.
Fint.


S

Vad vore jag utan dig Julie?


S

Timmarna vi lägger bakom de fashionabla typerna.

De sena kvällarna som leder oss sömnlösa långt in på natten.

De hårda pojkarna som får oss att aldrig vilja sluta dansa.

Alla de gångerna Jag längtat tillbaka till Dem.

Att Jag inte visste bättre.

Det var tillbaka till Dig jag längtade.

Du behöver inte vara rädd.

För inget hade haft någon betydelse utan dig Sanna.


Tack för igår. Tack för idag. Tack för imorgon.


J

Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.
Jag är trött som fan. 
Jag har ont i huvudet. 
Och i benet också för den delen.
Men det spelar ingen roll.
Det gör inte det. 
Ingen som helst roll.


S

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

och allt var förbjudet

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

för det ekar i huvet'

Livet leker.
Trots det kan jag inte undgå den smygande känsla av ångest tränger sig på.

Hjälp.
Dessa separationer.

Jag säger då det.  

S

Stjäl strålkastarljuset från var och vartannat.
Få sekunderna att gå i ultrarapid.

Gör mig blind.

Gör mig stum.

Få mig att känna mig dum.

Gör det.
Men sluta aldrig förundra mig, lova mig det.

J

Idag.
Idag gjorde jag det.

Snabbt och smärtfritt, men ändå fint och graciöst.

Och vet du, jag gör det nog imorgon med.

Lika bra att passa på, vi kommer vara döda om sex år ändå.


J

Vet Du, det gör ingenting. Jag behöver inte Dig.

Du behöver inte vara min vän om Du inte vill. Jag har fler.
Inga som Dig, men kanske är det bäst så. Det skulle aldrig funka ändå.
Vi är så lika men samtidigt så olika. Du och Jag.

Det är bara det att jag saknar dig när Du inte är där. Och jag hatar dig när Du är där.

Du och Ditt sätt.

J

Du är så lätt, att Du blir svår.
Du är så skev, att Du blir rak.

Du är så nervös, att Du blir nonchalant.

Du spelar så dåligt, att det blir bra.

Du är så ful, att Du blir fin.

Du är så Du, att Jag inte blir Jag.

J

Han försökte vara rolig.  
Han skojade och skrattade.

Han sa det inte rakt ut till en början.  

Men genom att läsa mellan raderna förstod jag vad han menade.

Men han var inte säker på att jag förstod, så för säkerhets skull sa han det en gång till.

Att jag var tjock.

Här kommer man och gynnar honom och hans godisbutik.

Och så är det tacken man får.

Som om jag skulle tycka det var roligt. Knappast.

Det blir liksom bara så komiskt när en allmänt wierd thailändare, med ful dialekt och konstig humor står och flinar mig rätt upp i ansiktet, och kallar mig tjock.

Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta.

Handsvett hade han dessutom.

Trots detta tog jag troget min påse, betalade och gick.

Hur pinsamt är inte det.


S

Du..

Förlåt.

Förlåt om jag fick dig att känna dig osäker.

Om jag fick dig att börja tveka igen.

Om jag fick dig att ångra.

Om jag fick dig att känna som jag gör nu.

Förlåt.

Du är bara så fin, och jag..  Jag är jag.

Tyvärr.

J

Dina ögon är som ett krossat glas.

Splittrad över hela rummet.

Skärvor som skär in i mig, skapar ärr som aldrig kommer försvinna.

Får mig att ångra att jag någonsin plockade upp dig.

Men Du fångar solens alla reflektioner i Din trötta blick.  


J

När man offrar sig för något, blir något annat lidande.
Det är så det är.
Men det betyder inte att man väljer bort något för alltid.
Utan det handlar om vad man prioriteter i livet. 
Vad som är viktigt för dig här och nu.  

Jag kanske inte har the time of my life.
Men jag mår fan så mycket bättre, 
och jag har fan så mycker roligare än vad jag haft någonsin tidigare. 
Och det kan ingen ta ifrån mig.


Nu ska jag sätta på musik och bara deppa järnet. 

S

Än är din dörr både haspad och låst.
Om du bara ville öppna den.
Bara lite på glänt.
Skulle jag då få komma in? 
Jag vet inte. Jag vet faktikst inte.

Oro, ångest, frustration.
Att något så nära kan vara så långt borta.

Tur att du inte tejpat för nyckelhålet.


S