MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Vet ni vad.  
Idag har vi en födelsedag att fira.
Ja, vi har säkert flera.
Men jag skiter i de som jag jag inte känner.
För min bästa vän J firar sin nittonde födelsedag dagen till ära.

Grattis på dig.


S

Flugor, vare sig det är i presens eller dåtid, plural eller singular, så hatar jag dem.

Jag hatar allt med dem.

Jag hatar deras stora ögon.

Jag hatar deras smala äckliga flugben.

Jag hatar hur de surrar.

Jag hatar att de tror att de äger hela världen.

Jag hatar hur de bara flyger in i saker.

Jag hatar hur de får för sig att gå på min mat.

Jag hatar hur de bajsar överallt, och gärna på ljusa ting.

Jag hatar hur jävla hjärndöda de är.

Jag hatar hela deras existens.

Jag hatar dem.

Jävla flugjävlar.

De tar fram det värsta i mig. Dem, rå köttfärs & fötter utan strumpor.
Ja, du läste rätt, rå köttfärs.

J

Den sjuttonde april tjugohundranio var fan inget att ha.
Allt var lika tråkigt och meningslöst, och konstigt nog, fylld med småkryp.
Myror, spindlar och skalbaggar. För att inte tala om den där jävlaäckligahjärndödafulrövflugan som inte kan låta mig sura i fred.  Och ingen fashion var det idag heller.

Det är skönt att veta att jag aldrig någonsin mer kommer uppleva den sjuttonde april tjugohundranio igen. Jävligt fucking skönt.

Nu skall jag döda en fluga.

J

Folk måste ha undrat.
Folk måste ha tänkt.
Folk måste ha tittat.
Tittat och frågat sig.
Varför? Varför sitter hon bara här?

Människor gick fram och tillbaka.
Ständigt passerade de mig.
Utan några märkvärdiga reationer.
Jag var nu en del av rummet
En del av inredningen.


S

Jag var törstig, så jag tog mig ett glas vatten.

Jag kände ett sötsug, så jag tog en rad marabou mjölkchoklad.

Men nu, när klockan närmare sig tjugofyra fredagen den sjuttonde april, så känner jag för att blogga.

Weird att känna ett bloggsug, inte sant?
Jag menar, what's next? Städsug? Let's hope not.


J

Tanken slog mig idag, att det är bara två månader kvar.
Två månader!
Det är liksom ingenting.
Om två månader har jag tagit studenten.
Om två månader kommer ångest och förvirring vara total.
Vad händer nu?
Om två månader kommer jag förhoppningsvis vara en smula glad också.
Inte att förglömma.
Men frågan kvarstår,
Vad händer nu?

Men hallå,

Det är ju nu man är fri.

Det är nu man ska förverkliga sina drömmar

Det är nu man ska leva livet.  

Trots det kan man inte undgå tanken,

Vad händer nu?


S