MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Det är inte alltid det går som på räls.

Livet är inte alltid en dans på rosor.

Det har jag lärt mig efter x antal år i den här världen.

Jag behöver något som lättar upp mig.

Tur att det finns pepparkaksdeg hemma.

På söndag är det officiellt. På söndag ÄR det jul.

Idag är det fredag. Just denna fredagen skulle julen återigen få packas fram från under trappan där den legat undangömd sen sist. Allt var i sin ordning, tills jag möttes av två underliga figurer i vardagsrummet. Mor kallar dem för tomtar och tycker att de är söta. Jag tycker de ser ut som poseare med en vulgär agenda.

Julen är här, och det skall firas! Blow-up-dolls i pocket form. Etnicitet; samisk.
Endast idag, köp två betala för en. SKYNDA FYNDA!


J

You know that feeling, that feeling that you're not living, just killing time?

Well, it seems like that feeling has hijacked my head, and is now force-feeding it with this draining thought.

Sad, isn't it?

J

Mor och far har skaffat sig ett nytt favoritprogram.
Konsekvenserna är oundvikliga.

Idag, Halv åtta hos mig.

Imorgon, pension & färdtjänst.

J

S är spårlöst försvunnen i Cyberspace. J är försvunnen i sig själv.

Men i dessa tider är väl det ungefär samma sak.


J

Jag vet inte vad jag skall skriva. Jag är tom på ord. Jag är tom på mening. Jag har inget att ge.
Men det hindrar inte alla tankar att flyga fram och tillbaka. Likt en mindre orkan i den övergivna öknen som jag kallar för mitt huvud.

Det är svårt nu, men det gör ingenting. Jag är glad. Är Du?


J

Det går ett rus genom kroppen.
Inte från någon adrenalindrypande sysselsättning.
Inte från någon alkoholhaltig dryck.
Inte från någon liten olaglig tablett.

Nej, det som rinner genom mitt blod är något helt annat.

Det kallas materiel lycka, ren och skär sådan.

Den bästa sorten.

J

Kanske låter det konstigt ibland.
Kanske blir du fundersam över vår poesi och sammansättning av ord.
Det är inte alltid vi gör det begripligt.
Inte alltid vi gör det snyggt.
Men vi gör det på vårt sätt.
På vårt alldelses eget.


Men hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


S

Känner mig på väldigt bra humör.
Trots att jag inte borde vara det.
Dagen har varit ganska weird i allmänhet.
Den har varit lång och kämpig, och minst sagt gått i ett.
Först nu kan jag pusta ut.

Några timmars sömn står nu på schemat.



S

S, det var inte som vi trodde. Inte alls.

Min bild förändrades. Konstigt nog känns det som en förlust.


Tråkigt, men kanske var det lika bra det.


J

Ett billarm tjuter i fjärran.

Tickandet från en av husets alla klockor gör sig påmind.

Utanför visslar novembervinden på en gammal melodi.

Tillsammans bildar de en allians. Och plötsligt uppenbarar sig en osympatisk orkester i det nyss så tysta rummet.

Jag förbereder mig för ännu en sömnlös natt.


J

Jag har nog hamnat i någon slags bloggsvacka av nåt slag.
Om jag nu någonsin varit på uppåtgående väg.
Jag kanske har varit här nere hela tiden.
Jag vet faktikst inte.

Nu sitter jag i varje fall här igen, denna gång under press.
Men jag får inte blogga om frukost eller vädret.
Okej. Svårt.
Vad tror ni nu jag sitter med för tankar i huvudet?
Men jag ska bespara er de tankarna.
Jag lovar.


Och en sak till,
tänk på vad som helst  men inte rosa elefanter!

Tåll att tänkas på,


S

Dagen har mest bestått av problem från alla håll och kanter.
Men vad gör det?
Vi vann ju!
Vi fixade det jag och J.
Veckas blogg, vecka 45.
Tufft.
Kanske ingen större bedrift att lyckas med.
Men vi kan låtsas det.
Detta mycket tack vare min kära vän J givetvis.
Vad skulle jag göra utan dig?

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen:
Hon är ett oupptäckt geni

Och henne känner jag,


S

Det är lördagskväll, klockan är 18'39 och J vill ha kinapuffar.

"Hej. Mitt namn är J, och jag är en chokolist."


J

Här har vi en tydlig sida av mig som S definitivt inte uppskattar. Kanske lite i hemlighet, men aldrig, aldrig skulle S få för sig att medge detta.


Nej, jag gillar inte dressing. Nu kanske de kommer ihåg det till nästa gång. 

Skillnaden mellan mig och S är stor. Enormous faktiskt.

S är en städad person som inte lämnar något till slumpen, som en hemmafru från femtiotalet. Vilket kommer avspegla sig i hennes framtid. I mina tankar bor S i ett hus där väggarna går i pastell. Där hänger det tavlor på kattungar på varje vägg. Allt har sin egna plats i det huset. Allt ifrån grytlappar till alla de teckningar grannbarnen har gett henne. På det runda köksbordet finns det alltid ett fat med nybakade kanelbullar och en stor kanna med hemmagjord jordgubbssaft. Där bor S. I ett hus där alla känner sig välkomna.

Själv är jag den senila gubben i huset bredvid som lever på nougatpinnar, för hemhjälpen har slutat komma.

När man tittar på S, så vet man redan nu hur allt kommer lösa sig för henne. Det kommer inte dyka upp några större hinder på vägen för S inte. I så fall så hoppar hon över dem. Själv vet jag att jag inte kommer möta en lika fint sandad väg. Min kommer vara asfalterad, kall och grå. Men det passar nog mina skor bättre.


J

• Never ending huvudvärk
• Stressad, väldigt mycket så.
• Så-trött-så-att-jag-tror-att-jag-svimmar-av-trött

Är det möjligtvis lite nageltrång jag känner av i höger stortå?


Happy days, happy days.


J

Att få spendera en natt, tryggt omsluten av ett täcke. Ett varmt täcke som skyddar mig för den tråkiga verkligheten. Med en kudde, så att huvudet får vila. En mjuk kudde, så att tankarna inte måste kastas fram och tillbaka. I en säng där jag får sova. 

- Ta en tablett, säger han som sitter bredvid mig. Det är inte att jag inte tror på dem, eller så. I AM a believer! Tro mig. Det är bara det att jag är rädd. För tänk om jag fastnar. Om jag blir en Sömntabletts- Junkie. Ett scenario som inte verkar helt omöjligt. Med tanke på omständigheterna.

Den som ändå kunde somna.

J

Förlåt Herr Schulman, det var bara ett dåligt attempt för att få din uppmärksamhet.
 
Om det är till någon tröst så är det inte bara Du, Jag & Peder Lamm som kommer att dö en dag. Det ska Storstadspojken med.


Put that in your ute-lista, Herr Blondinbella!

J