Sockerbegär

"Var vänlig kom till godisbutiken där sällskap väntar"


S


Tummen upp


Att livet faktikst har sina goda stunder,

det är något som är säkert.

Dock inget man är särskillt bortskämd med.
Så ta vara på de goda stunderna, 
och vårda dem väl mina vänner.



Don't stop me now I'm having such a good time



S


Livet

Allt är så konstigt,
men förbannat kul.


S

Tjugofemtefebruaritjugohundranio

Onsdagskväll. Mjukiskläder. Trötta fötter & torra läppar.

Deprimerande, javisst.
Men jag är glad ändå. Dels för dagen i helhet. Dels för den fantastiska bilden nedan.




Upp med hakan. Se det på den ljusa sidan, du löper ingen risk för underbett.



Jo, förresten, jag gillar bananer nuförtiden.



J


Third time's the charm

Skrev prov idag.
Psst, jag tror mig veta facit. Det kommer bli omprov på omprov på prov.
Inga konstigheter.


J


This day is going down in history

Först kom ingenting.
Sen kom ingenting.
Och plötsligt stod du där med din slitna gamla keps och trötta ögon. 
Man kan säga att det var då det blev roligt igen.
Ja, du är för go' du.


Knoge
J


Could I care less?

Victoria & Daniel är äntligen förlovade.
Wopdido


Hur ligger det till i Gazaremsan nufötiden?


J

Minnen



London, tro mig
Jag kommer igen.


S

Oh, I'm so sorry.

London kan vara bland det bästa jag varit med om.
Något som jag inte rikgit förstod under vår vistelse där.

Det var först när jag kom hem, jag kände vad London faktiskt var.

Atmosfären, tempot, människorna, gatorna, upplevelserna...

Känslan är obeskrivlig. Minnena är oförglömliga.

Tack J. Tack ska du ha.

Första dagarna i Sverige kan sammanfattas med ett ord.

Ångest.

Aldrig kunde jag tro att en stad kunde ge mig så mycket.

Men faktiskt.

London kunde det.



S


Don't wanna be

När man inte kan sluta skratta åt något som man egentligen vet är ganska lame, är man trött då?





J

London

Gatorna. Shoppingen. Hissmusiken. Skratten. Efterrätterna. Mötena. Spänningen. Känslan.

Och männen. Alla dessa män.





Vi ses snart igen mitt kära London. Snart.


J


London calling

MenBuhu skall se världen.
Första anhalt; England.

Vi ses i London!


J


Vi är döda om hundra år ändå

Far bara spyr.
Mor bara sover.
Lillebror bara harklar sig.
Och jag.. Vad fan gör jag?

Jag har aldrig haft några riktiga mål här i livet. Jag har aldrig suttit upp något, och sagt att; Det där, det skall jag fixa! Jag har aldrig lärt mig att kämpa. Jag har aldrig upplevt känslan av att vilja ha något så mycket att det värker in i benmärgen.

I juni tar jag studenten.
I juni tar jag studenten utan en aning om hur jag vill att mitt liv ska se ut som ett år.
Inte en aning om VAD jag vill studera.
Inte en aning OM jag vill studera.
Inte en aning om VAR jag vill bo.
Ingen aning.
Jag har ingen aning alls.

Jag vet bara att jag vill ha nya skor.
NU.


J


RSS 2.0