Sömnlös i Frillesås
Sömnlösa på varsin ort.
Varma.
Svettiga.
Trötta.
Ensamma.
Jag höll andan, tog en chans.
Hoppades.
Du gjorde mig glad, fick mig att le.
Jag fick dig att må illa.
Du påpekade hur saknad du var.
Fick mig att minnas de gamla tiderna.
Och plötsligt var du borta igen.
Spårlöst.
Nu sitter jag här lika sömnlös.
Lika varm.
Lika svettig.
Lika trött.
Men inte fullt så ensam längre.
För även om du kallar mig bisarr,
så kan du inte undgå det faktum att jag får dig att le.
J
Kommentarer
Trackback
