MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Jag tror inte du vet hur glad jag är över att du finns.

Jag tror inte du förstår hur viktig du är.

Jag tror inte inser hur mycket du betyder.

Jag tror inte det.

Men Julie,

Utan dig skulle jag ge upp.  

Utan dig skulle jag gå under.
Utan dig skulle jag inte vilja mer.

By the way,
Tack för att du finns.

S

Jag känner mig rastlös och uttråkad.
Jag känner mig instängd och blockerad.
Jag känner tristess.
Fullständig tristess.


S
 

Mamma, du fattar inte.

Har du aldrig varit kär eller?

S

Vi väntar.

Väntar på händelser som får oss ur balans.

Väntar på stunder som får oss att le.

Väntar på sällskap som får oss att inte sluta dansa.

Vi väntar.

Men när dagen är kommen,

Då är vi på det.


S

Eller för bara fyra dagar sen.

Inte hade vi trott det.
Inte en chans.
Det är alldeles för bra för att vara sant.

Det är som om vi har hoppat på en jävla karusell som inte slutar snurra.

Och jag har i alla fall inte tänkt att kliva av i första taget.
Den saken är säker.


S

Att inte höra din röst.

Att inte se ditt leende.  

Att inte möta din blick.

Att inte känna tryggheten av att du finns där.

Jag kommer sakna det.

Jag kommer sakna dig.

Du får mig att känna som aldrig förr.

Jag vet inte hur du bär dig åt.
Jag vet inte vad jag ska bli av.

Jag har ingen aning.

Ingen aning.


S

Jag har en klump i magen.

Jag vet inte var den börjar.

Inte heller var den slutar.

Den bara är.

Den bara känns.

Jag kallar den ångest.


S

Jag tror mig veta att de har något gemensamt.
Mr. Fliert och Julie.
Minsann.


S

Så virrigt.

Så flummigt.

Men så fruktansvärt roligt.

Dessa samtal.

Dessa skratt.

Dessa haremsshorts.


S

Tryggheten som skolan trots allt är, kommer inom en snar framtid försvinna.

Bubblan man befunnit sig i de senaste tretton åren, kommer snart att spricka.

Det känns så läskigt men samtidigt så härligt.

Att vara fri.

Att kunna göra vad man vill.

Att kunna leva livet.

Jag vill leva livet.

Jag vill göra detta till den bästa tiden i livet.

En tid att minnas.

En tid att se tillbaka på med glädje.

En tid man aldrig vill ska ta slut.

Jag vill göra det med dig Julie.

S

Det var ett kök med grekiska skulpturer. 
Idylliskt och bohemsikt. 
Det blev dags för förrätt.
Där och då kändes det helt rätt.
Men en olycka sker så lätt.    

Till somligas glädje, till andras förtret, fövandlades det till ett kök inte fullt så bohemsikt längre.

Undra bara hur det blir med huvudrätten? Eller går vi kanske direkt på desserten?

S

Jag läser bokens sista sida.

Jag vill inte att den ska ta slut.

En sida till, bara en till.

Men det finns ingen mer.

Inte ens en epilog.

Plötsligt kommer den bara ta slut.

Just precis när den är som bäst.

Snart kommer den att slås igen för sista gången och ställas in i hyllan för att samla damm.

Men faktum är att det finns en uppföljare.
Men vad den handlar om, har jag ingen aning om.
Det får framtiden utvisa.


S

Det kanske kändes rätt för två år sedan.

Ja, för ett år sedan också.

Men nu ser man tillbaka på åren som gått, och tänker;  

Var detta verkligen rätt?

Var det här jag hörde hemma?

Eller skulle jag ha passat bättre där?

Jag säger inte att detta är bortkastade år.

Absolut inte.

Men tre år av genuin lycka -  

Nej.

S

Dagens aktivitet,
möla godis till toner från Razorlight.
Fint.


S

Vad vore jag utan dig Julie?


S

Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.
Jag är trött som fan. 
Jag har ont i huvudet. 
Och i benet också för den delen.
Men det spelar ingen roll.
Det gör inte det. 
Ingen som helst roll.


S

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

och allt var förbjudet

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

för det ekar i huvet'

Livet leker.
Trots det kan jag inte undgå den smygande känsla av ångest tränger sig på.

Hjälp.
Dessa separationer.

Jag säger då det.  

S