MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Det är lördagskväll, klockan är 18'39 och J vill ha kinapuffar.

"Hej. Mitt namn är J, och jag är en chokolist."


J

Här har vi en tydlig sida av mig som S definitivt inte uppskattar. Kanske lite i hemlighet, men aldrig, aldrig skulle S få för sig att medge detta.


Nej, jag gillar inte dressing. Nu kanske de kommer ihåg det till nästa gång. 

Skillnaden mellan mig och S är stor. Enormous faktiskt.

S är en städad person som inte lämnar något till slumpen, som en hemmafru från femtiotalet. Vilket kommer avspegla sig i hennes framtid. I mina tankar bor S i ett hus där väggarna går i pastell. Där hänger det tavlor på kattungar på varje vägg. Allt har sin egna plats i det huset. Allt ifrån grytlappar till alla de teckningar grannbarnen har gett henne. På det runda köksbordet finns det alltid ett fat med nybakade kanelbullar och en stor kanna med hemmagjord jordgubbssaft. Där bor S. I ett hus där alla känner sig välkomna.

Själv är jag den senila gubben i huset bredvid som lever på nougatpinnar, för hemhjälpen har slutat komma.

När man tittar på S, så vet man redan nu hur allt kommer lösa sig för henne. Det kommer inte dyka upp några större hinder på vägen för S inte. I så fall så hoppar hon över dem. Själv vet jag att jag inte kommer möta en lika fint sandad väg. Min kommer vara asfalterad, kall och grå. Men det passar nog mina skor bättre.


J

• Never ending huvudvärk
• Stressad, väldigt mycket så.
• Så-trött-så-att-jag-tror-att-jag-svimmar-av-trött

Är det möjligtvis lite nageltrång jag känner av i höger stortå?


Happy days, happy days.


J

Att få spendera en natt, tryggt omsluten av ett täcke. Ett varmt täcke som skyddar mig för den tråkiga verkligheten. Med en kudde, så att huvudet får vila. En mjuk kudde, så att tankarna inte måste kastas fram och tillbaka. I en säng där jag får sova. 

- Ta en tablett, säger han som sitter bredvid mig. Det är inte att jag inte tror på dem, eller så. I AM a believer! Tro mig. Det är bara det att jag är rädd. För tänk om jag fastnar. Om jag blir en Sömntabletts- Junkie. Ett scenario som inte verkar helt omöjligt. Med tanke på omständigheterna.

Den som ändå kunde somna.

J

Förlåt Herr Schulman, det var bara ett dåligt attempt för att få din uppmärksamhet.
 
Om det är till någon tröst så är det inte bara Du, Jag & Peder Lamm som kommer att dö en dag. Det ska Storstadspojken med.


Put that in your ute-lista, Herr Blondinbella!

J

S, vad hände? Vart tog du vägen?

Vart klämmer skon? Har Vi gjort något fel? Älskar du Oss inte längre? Vill du ta en paus? Vi måste få veta. Nu.

Och du, kom inte med den där skiten att Vi kväver dig.


J

En timme in i matchen var jag så gott som förlorad. Nu fanns det bara en utväg kvar ur detta inferno jag befann mig i, mutor. Sockerdragerade sådana.

Inom fem minuter gick de från vanliga jobbiga barn, till något som påminde om raveande dvärgar. Jag hade skapat tre monster.

Men eftersom blodsockret sakta sjönk, parkerades de små energitömda kropparna på tv-rums golvet. En efter en. Plötsligt inföll sig en spöklig tystnad. En tystnad som stavades Victory.

Finally, lite me-time.

Kinapuffarna är slut.

Fan också, ungjävlar.

J

"Om jag kan sitta barnvakt nästa vecka igen?
- Nej, jag ska flytta utomlands då."

Det har varit ganska fattigt på bloggfronten denna veckan må jag säga. Varken jag eller S har varit up for the challenge

Nåväl.

Lördagen kommer att spenderas med att sitta barnvakt åt tre små pojkar. Ingen match för J inte.

I värsta fall kan jag ju muta dem.


J

Är din mening att skapa en diskussion? Kanske är ditt mål att provocera. Eller så kanske du bara är allmänt korkad.

Du kan inte ha rätt, när du har så fel. Hur mycket du än försöker "bullshita" över alla ord, fram och tillbaka. Det slutar bara med att du tappar bort dig själv efter ett tag. Så står du där, vilsen. Vilsen och korkad.

Det är nog bättre om du bara är tyst.
För din egen skull.


J

Jag måste städa, jag vill inte.
Jag måste tvätta, jag vill inte.
Jag måste bli lite mer tillmötesgående, jag vill inte.
Jag måste bli mer engagerad, jag vill inte.
Jag måste ta mer ansvar, jag vill inte.
Jag måste ta tag i mitt liv, jag vill inte.
Jag måste, jag vill inte.

Fan att alla måsten är så jävla tråkiga.
Allt jag vill göra är ju att dricka loka, äta choklad och sjunga tills halsen blir förstörd. Men jag tror inte att det finns någon framtid i det, tyvärr.

Ångest.


J

Det är idag en månad sen som jag och S tog vårt första steg ut i Cyberspace med den gemensamma farkosten Men Buhu. Det var först tänkt som ett experiment, för att se hur lång tid det skulle krävas för att vår lilla och obetydliga blogg skulle uppmärksammas av omvärlden. Allt vi skulle göra var att skriva och vänta.

Tjugonio dagar och tio inlägg senare kom den första kommentaren från en viss Z.
"Hoppas att du har haft en bra dag!! Ha det bäst!! =)"

(Translation; Hej, jag har tittat lite på er blogg, kan inte ni titta lite på min nu?)

Även om kommentaren kändes lite som en waste of time, var det fortfarande ett major framsteg. Plötsligt kände jag ett otroliga sug för att citera Neil Armstrong och skrika ut; A small step for man, a giant leap for mankind! medans jag klickade mig in på blogg.se i slowmotion.

Det var i denna stund jag förstod att denna lilla och obetydliga blogg har grown on me.

Let's hope that it does that on you too, för då kanske vi kan hålla ut en månad till.

Cheers.

J

Andra Avenyn, Jag förstår inte.
Var finns charmen egentligen?

I den överdrivna göteborgskan?
I de usla amatörskådespelarna?
I den otroligt dåliga storyn?

Peter Emanuel Falck våldför sig på de Ovetandes fördomar av Göteborg, och lämnar oss (läs; mig) sedan äcklad med en känsla av smutsighet.

Andra Avenyn equals shit, and we don't do shit. Åtminstone inte den ena halvan av we.

J

Vinden viner, regnet slås mot fönstret och täcket är svept över hela mig. Ur högtalarna sprids Radiohead i rummet, Thom Yorke's röst lugnar mig. Bredvid ligger färgglada pennor och ett nytt block som bara väntar på att bli fylld med kludd och nonsens, i alla regnbågens färger såklart.

Come to think of it, ibland är det bästa sättet att spendera en lördagskväll insvept i ett tjockt duntäcke och bara mysa. Faktiskt.

Jag undrar vad S gör. Säkert någon träning eller turnering av något slag. Det är sådant S sysslar med. Det, och bananer.


J

Ge-kås, Ge-kås, Ge-kås.

Jesus kristus, vad alla tycks älska Ge-kås.

Vackra Ge-kås, dit 2,5-barnfamiljerna reser i timtal för att med deras välfyllda kundvagnar få köra på mig om, om & om igen.

Sköna Ge-kås, där de små hungriga barnen uttrycker sig med hjälp av valsång i var och varannan vagn.

Underbara Ge-kås, där är det svårare att få tag på en gammal svettig ostmacka än att komma in på något av Stureplans inneställen.
 

Älskade Ge-kås, där schampot är billigt, men tålamodet dyrt.


J