MEN BUHU - Kontakt; [email protected]

Timmarna vi lägger bakom de fashionabla typerna.

De sena kvällarna som leder oss sömnlösa långt in på natten.

De hårda pojkarna som får oss att aldrig vilja sluta dansa.

Alla de gångerna Jag längtat tillbaka till Dem.

Att Jag inte visste bättre.

Det var tillbaka till Dig jag längtade.

Du behöver inte vara rädd.

För inget hade haft någon betydelse utan dig Sanna.


Tack för igår. Tack för idag. Tack för imorgon.


J

Stjäl strålkastarljuset från var och vartannat.
Få sekunderna att gå i ultrarapid.

Gör mig blind.

Gör mig stum.

Få mig att känna mig dum.

Gör det.
Men sluta aldrig förundra mig, lova mig det.

J

Idag.
Idag gjorde jag det.

Snabbt och smärtfritt, men ändå fint och graciöst.

Och vet du, jag gör det nog imorgon med.

Lika bra att passa på, vi kommer vara döda om sex år ändå.


J

Vet Du, det gör ingenting. Jag behöver inte Dig.

Du behöver inte vara min vän om Du inte vill. Jag har fler.
Inga som Dig, men kanske är det bäst så. Det skulle aldrig funka ändå.
Vi är så lika men samtidigt så olika. Du och Jag.

Det är bara det att jag saknar dig när Du inte är där. Och jag hatar dig när Du är där.

Du och Ditt sätt.

J

Du är så lätt, att Du blir svår.
Du är så skev, att Du blir rak.

Du är så nervös, att Du blir nonchalant.

Du spelar så dåligt, att det blir bra.

Du är så ful, att Du blir fin.

Du är så Du, att Jag inte blir Jag.

J

Du..

Förlåt.

Förlåt om jag fick dig att känna dig osäker.

Om jag fick dig att börja tveka igen.

Om jag fick dig att ångra.

Om jag fick dig att känna som jag gör nu.

Förlåt.

Du är bara så fin, och jag..  Jag är jag.

Tyvärr.

J

Dina ögon är som ett krossat glas.

Splittrad över hela rummet.

Skärvor som skär in i mig, skapar ärr som aldrig kommer försvinna.

Får mig att ångra att jag någonsin plockade upp dig.

Men Du fångar solens alla reflektioner i Din trötta blick.  


J

Flugor, vare sig det är i presens eller dåtid, plural eller singular, så hatar jag dem.

Jag hatar allt med dem.

Jag hatar deras stora ögon.

Jag hatar deras smala äckliga flugben.

Jag hatar hur de surrar.

Jag hatar att de tror att de äger hela världen.

Jag hatar hur de bara flyger in i saker.

Jag hatar hur de får för sig att gå på min mat.

Jag hatar hur de bajsar överallt, och gärna på ljusa ting.

Jag hatar hur jävla hjärndöda de är.

Jag hatar hela deras existens.

Jag hatar dem.

Jävla flugjävlar.

De tar fram det värsta i mig. Dem, rå köttfärs & fötter utan strumpor.
Ja, du läste rätt, rå köttfärs.

J

Den sjuttonde april tjugohundranio var fan inget att ha.
Allt var lika tråkigt och meningslöst, och konstigt nog, fylld med småkryp.
Myror, spindlar och skalbaggar. För att inte tala om den där jävlaäckligahjärndödafulrövflugan som inte kan låta mig sura i fred.  Och ingen fashion var det idag heller.

Det är skönt att veta att jag aldrig någonsin mer kommer uppleva den sjuttonde april tjugohundranio igen. Jävligt fucking skönt.

Nu skall jag döda en fluga.

J

Jag var törstig, så jag tog mig ett glas vatten.

Jag kände ett sötsug, så jag tog en rad marabou mjölkchoklad.

Men nu, när klockan närmare sig tjugofyra fredagen den sjuttonde april, så känner jag för att blogga.

Weird att känna ett bloggsug, inte sant?
Jag menar, what's next? Städsug? Let's hope not.


J

Onsdagskväll. Mjukiskläder. Trötta fötter & torra läppar.

Deprimerande, javisst.
Men jag är glad ändå. Dels för dagen i helhet. Dels för den fantastiska bilden nedan.

Upp med hakan. Se det på den ljusa sidan, du löper ingen risk för underbett.

Jo, förresten, jag gillar bananer nuförtiden.

J

Skrev prov idag.
Psst, jag tror mig veta facit. Det kommer bli omprov på omprov på prov.
Inga konstigheter.


J

Först kom ingenting.
Sen kom ingenting.
Och plötsligt stod du där med din slitna gamla keps och trötta ögon. 
Man kan säga att det var då det blev roligt igen.
Ja, du är för go' du.


Knoge
J